En reflektion med anledning av Andreas Ungers insändare 8/9 om folkhögskolan. Han skriver om att genomföra lokala reformer, men vill tydligen inte se att normer bryts.
Fårösund och omgivningen i norr är van med förändringar. Folk har kommit och gått. Nya idéer dyker upp. Verksamheter har kommit och gått.
Tre områden visar tydligt att den senaste förändringen är något helt annat. De normer som styrt och varit ledande över området håller på att ersättas. Och det är folkhögskolan som förändrar normerna.
Militären som tidigare har stängt av området har nu försvunnit. Området kräver inte längre att du är svensk medborgare. Borta är bomber och kanoner. Istället kom människor som flytt från bomber och kanoner och vill lära sig svenska just här.
Dammet från stenindustrin har hunnit lägga sig och lämnat efter sig stora sår som aldrig läker. Då läser vi en krönika om Naturens rättigheter och att göra fred med jorden. En elev från skrivarlinjen på Folkhögskolan är författare.
Buller från kanoner och sprängningar i berget har tystnat och musklerna från de stora maskinerna har bytts ut mot kvinnliga muskler.
Det är tid att vi tar till oss att även om något är litet och utan stora muskler så är det början till något stort. Nu handlar det om sång, musik, kunskap, idéer och människor med helt andra styrkor och som verkligen behövs för en hållbar, fredlig framtid utan våld och förtryck.
Gerd Holmgren och Lotta Persson, Feministiskt initiativ Gotland
Syntolkning: Flagga med F!-logga mot blå himmel.