I Feministiskt Initiativ och Unga Feminister utgår allt arbete från intersektionalitet. Ett krångligt ord, men med en viktigt innebörd. Det betyder att vi inte bara kan arbeta utifrån en kamp, till exempel klasskamp, utan vi måste se och ta hänsyn till alla kamper samtidigt. Det vanligaste sättet att förklara intersektionalitet är att prata om dubbla förtryck. Du kan vara förtryckt för att du är kvinna, men om du dessutom är en kvinna i arbetarklassen möter du ett dubbelt förtryck. Du kan vara förtryckt för att du inte är vit och svensk, men om du dessutom är fattig så möter du ett dubbelt förtryck. Ni kanske fattar grejen?
Intersektionalitet handlar om makt och maktanalys. De som har haft mest makt i vårt samhälle, de som värderats högst och setts som normen, är de vita, rika, heterosexuella männen. Anledningen till att intersektionalitet finns, till att vi ens pratar om dubbla förtryck, är att det finns en systematisk diskriminering av grupper i samhället, av människor som inte passar in i den patriarkala, vita, medelklass-normen. Både historiskt men också idag, fortfarande, 2015.
Vi ser människor nedvärderas och tryckas ner på grund saker som etnicitet, sexualitet, identitet. I Indien strävar medelklassen efter ett västerländskt ideal, i Sverige och USA växer klassklyftorna. I en sådan värld behöver vi intersektionalitet, något som strävar efter att montera ner diskriminerande mönster. Intersektionalitet bygger på att alla människor har rätt till inflytande så att samhället kan baseras på alla människor och inte bara ett priviligierat fåtal. I Feministiskt Initiativ och Unga Feminister handlar intersektionalitet om jämlikhet. Vi motarbetar alla slags maktstrukturer, inte alls bara hierarkin mellan man och kvinna. Klasskamp och social nedvärdering är lika stora delar förtryck.
Första maj är en dag att demonstrera och manifestera. Mot diskriminerande maktordningar och för jämlik klasskamp. Första maj har alltid handlat om kampen för rättvisa villkor, om att vägra förtryck. Med rötter i arbetarstrejk och krav på åtta timmars arbetsdag firas första maj världen över, och har blivit en dag för uppmärksammande av maktordningar och politiska samtal. Därför behöver intersektionalitet vara en naturlig och självklar del i klasskampen.
I Feministiskt Initiativ och Unga Feminister manifesterar vi på Första maj för att minnas alla år av förtryck. Vi manifesterar för att uppmärksamma både historiska orättvisor och dagens förtryckande strukturer. I en värld där våld är vardagsmat, där vi står på gränsen till upprustning och där rik värderas högre än fattig, är behovet av fred och intersektionalitet som allra störst. Feminism är ett steg mot likvärdig behandling, en bekräftelse av och en strid mot alla år av instängdhet, förtryck och diskriminering. Idag är det Första maj. Det är dags att slå tillbaka.