Dagarna efter Gotland Pride skrev Leiph Berggren (L) på ledarplats i GT om vikten av att belysa olikheter mellan partierna när det gäller HBTQ-frågor. Vi i Feministiskt initiativ håller med om att det är viktigt, men känner oss manade att förtydliga några saker.
Leiph skriver att ”Förra året argumenterade Feministiskt initiativ för att det endast är de som tillhör hbtq-gruppen som har rätt att motionera om hbtq-frågor.” Det är naturligtvis inte sant, utan en retorisk tillspetsning av det faktum att vi understryker vikten av representation, det vill säga att de grupper som påverkas av besluten ska ges makt över dem. Feministiskt initiativ anser att den som själv är utsatt för ett förtryck ska ges särskilt utrymme att formulera lösningar på problemet. Det är egentligen inte ett så radikalt ställningstagande — det är samma sak som att säga att de som bor i ett område ska få vara särskilt representerade i beslut som rör området.
Representation har alltid spelat en viktig roll i rättvisekamper — de som kampen själva gäller är ofta de som står på barrikaderna och som är beredda att ta smällarna för det. Aktivism är sällan ett val, utan något den som tillhör en marginaliserad grupp tvingas till som en överlevnadsstrategi. Att ens Pride finns har sin grund i detta. Pride firas nämligen till minne av Stonewallupproret 1969 — en serie våldsamma demonstrationer i New York, mot polisbrutaliteten mot homosexuella och transpersoner, ledd av drag queens och transpersoner, och med stöd av homosexuella och bisexuella.
Leiph skriver också i sin debattartikel om intersektionalitet, men har tyvärr helt missförstått vad begreppet betyder. Han skriver att ”intersektionalitet handlar om att gruppera människor utifrån vissa påstådda egenskaper, och FI vill att dessa grupper ska behandlas på olika sätt.”
Intersektionalitet handlar inte om att behandla människor olika. Det handlar om att uppmärksamma att människor inom olika grupper redan behandlas olika — utifrån exempelvis kön, sexualitet och hudfärg. Och att vidta åtgärder som motverkar denna diskriminering. Och det är ju vad Pride till stor del handlar om — att synliggöra förtrycket som drabbar gruppen HBTQ-personer, och visa på lösningar. Intersektionalitet är ett vetenskapligt verktyg formulerat av juridikprofessorn Kimberlé Crenshaw för att göra just det. Att blunda för att ett förtryck sker tar inte bort förtrycket. Tvärtom — första steget mot förändring är att synliggöra problemet.
Elin Bååth — fullmäktigeledamot
Tomas Pettersson — aktivismansvarig