Följande är det tal Elin höll i fullmäktige den 24/10 om vår motion om förbättrad vård för transpersoner. Det hela ledde till att medvetenheten om transpersoners villkor höjdes avsevärt i fullmäktige, och en del av förslaget bifölls: Att information om transpersoners rättigheter och möjligheter i vården SKA finnas på regionens kanaler, vilket det tidigare inte gjort över huvud taget. En liten, men viktig seger!
Transpersoner far fruktansvärt illa i vårt samhälle idag. Hela 65% av alla unga transpersoner har någon gång allvarligt övervägt att ta sitt liv, och 35% gör det. Även om gruppen inte är jättestor i samhället som helhet — man brukar räkna med att ungefär 1% av befolkningen är transpersoner — är det en kraftigt överrepresenterad grupp när det gäller psykisk ohälsa och då särskilt just självmord. Att det är såhär beror inte på att man är trans i sig, utan att gruppen ständigt utsätts för kränkningar.
Många transpersoner väljer att genomgå en könsidentitetsutredning, och i förlängningen könsbekräftande vård exempelvis i form av hormoner eller operation. För transpersoner är kontakten med vården alltså inte, som det står i svaret på motionen, något som kan ha många olika anledningar. Tvärt om söker många transpersoner vård just för att de är transpersoner.
Könsidentitetsteamen finns på fastlandet, och vägen dit är lång och ofta plågsam. Först måste patienten gå till en vårdcentral och få en remiss till psykiatrin. Där gäller det sedan att övertyga vårdgivaren om att få en remiss till könsidentitetsutredningen.
Jag har tagit del av berättelser och journaler från den här processen, och det transpersoner behöver möta på vägen till riktig vård hos kunnig personal är skrämmande och upprörande. Jag har läst journalanteckningar där vårdgivaren notoriskt felkönar patienten, ställer kränkande och irrelevanta frågor om sex, samt i det värsta fallet helt motsätter sig transidentiteten som verklig. Att bemötas på det här sättet är en traumatisk upplevelse, som för en person som redan är suicidal riskerar bli droppen som får bägaren att rinna över.
Idealet hade varit att remissvägen kortades, och att transpersoner kunde komma till specialistteamen på fastlandet så snabbt som möjlig. Som jag förstår hälso- och sjukvårdsförvaltningens svar finns det dock juridiska hinder för det i form av olika riksavtal kring utomlänsvård. Jag förstår därför om punkterna 3 och 4 i min motion om just remissvägar inte kan bifallas.
Men det gör de övriga förslagen i min motion SÅ mycket viktigare! Om transpersoner INTE kan få komma direkt till den specialiserade utomlänsvården, MÅSTE vi kunna garantera att det finns vårdgivare på Gotland man som transperson kan vända sig till utan att riskera att bli kränkt och felbehandlad.
Jag är säker på att det redan idag FINNS personal med specialkompetens i de här frågorna. Människor som gått kurser, själva är aktiva i transrörelsen osv. Men om man som patient hamnar hos någon av dem eller hos en transfob vårdgivare är i nuläget en ren slump. Det måste bli tydligt för patienter VAR kompetensen finns, så man kan veta vart man kan vända sig om man vill vara säker på att inte mötas av okunskap eller transfobi.
Det absolut önskvärda vore förstås att det aldrig skulle ske i vården, men eftersom det bevisligen gör det, och eftersom det här är en otroligt sårbar grupp, med hög självmordsbenägenhet, anser jag att den här frågan är alldeles för akut för att vänta på långsiktiga utbildningsinsatser. Vi behöver ett system NU som säkerställer trygghet för transpersoner som söker vård.
Att bemöta det här förslaget med att ”den anses vara besvarad” innebär att man ungefär säger att ”vi tycker att det fungerar ganska bra som det är och jobbar på att bli bättre”. Jag vädjar till er att istället för att lyssna på tjänstepersoner i den här frågan, lyssna till dem som saken gäller. Den här motionen är framtagen av transpersoner, som säger att det INTE fungerar ganska bra som det är. Det fungerar riktigt dåligt. Så dåligt att nuvarande system utsätter transpersoner för direkt fara.
Jag är alltså beredd att släppa punkterna 3 och 4, som handlar om remissvägen, men yrkar på att motionens punkter 1, 2 och 5 bifalls, punkter som samtliga handlar om att peka ut vart transpersoner kan vända sig i de här frågorna, och vara säkra på att inte bemötas av transfobi.
Om ni känner er tveksamma kring hur ni ska rösta i den här frågan, ber jag er att i alla fall överväga att bifalla punkt 5 — ett blygsamt förslag om att det åtminstone ska finnas information om könsidentitetsutrednig och könsbekräftande vård i Regionens material. Som det är idag finns det ingen som helst information om detta på hela region gotlands hemsida. Ingenting.
Att inte ställa sig bakom någon del av den motionen, och samtidigt mena att regionen prioriterar självmordsförebyggande arbete tycker jag vore djupt hycklande.
Elin Bååth — fullmäktigeledamot