Foto: Clem Onojeghuo (Unsplash)
Följande är det tal F! Gotlands Tomas Pettersson höll under den stora manifestationen 16/10 på Gotland mot sexism och rasism:
De senaste veckorna har Gotland hamnat i blickfånget. Det hör inte till vanligheterna att riksmedia har nyhetsbevakning härifrån ön dygnet runt. Och jag tycker att vi idag lyckats visat varandra, och alla runt om i Sverige att det finns en annan berättelse här också. En berättelse om solidaritet, om öppenhet, om vrede mot rasismen och sexismen som förstör så mycket för så många.
För det hör inte heller till vanligheterna att vår ö besöks av öppet aktiva nazister. Nazister! De var här på Östercentrum. Exakt här stod de för precis en vecka sedan. Det är så svårt att ta in – att det finns människor som gjort ett aktivt val att anta och försöka sprida en hat-ideologi som i sin rena form slet sönder världen, förföljde och mördade miljoner människor. De människor som inte passade in nazismens absurda tanke. Den absurda tanken att vissa människor är mer värda än andra. Och att de som nazisterna bestämmer är värda mindre ska utrotas.
Därför måste kampen för allas lika värde, jämlikhet, fortsätta och den får aldrig avta i styrka. Kravet på jämlikhet måste drivas hela tiden och överallt. Och, alla som har makt måste stå upp för jämlikheten och dela med sig av sin makt. Kampen kan behöva moderniseras tid för annan – men jämlikheten måste lyftas högst upp på alla dagordningar.
Kära deltagare, att alla människor har samma höga – ja, faktiskt oändliga – värde är något som ibland påstås vara en politisk floskel att säga. Något en säger för att verka politiskt korrekt. De senaste veckornas händelser motbevisar sådana påståenden – Allas lika värde är inte alls självklart för alla. Och, tanken på jämlikhet är alltså alltjämt politiskt sprängstoff!
Vänner, från de tiotalet hitresta nazisterna, från alla hatande människor som attackerat bland andra åklagare, politiska partiers företrädare och präster tar vi ikväll tillbaka vår ö – stad som land. Och, vi gör det med ett allvar, och med en kraft de aldrig kan uppbringa. Med kärleken som drivkraft gör vi det tillsammans – Inga rasister på våra gator!
Men idag manifesterat vi också att vi aldrig accepterar sexism. Att vi står upp för alla kvinnors rätt att tryggt färdas genom livet utan risk för våld och våldtäkt. Och vi har visat att vi inte längre tänker acceptera rasisternas förenklade problemformulering eller deras felaktiga förslag till lösning. Med det menar jag förstås rasisternas felaktiga påstående att problemet med våldtäkter – och särskilt gruppvåldtäkter – har kommit till Sverige med flyktingar och genom vår invandring. Och vidare, att det finns ett kulturellt våldtäktsbeteende hos män i vissa delar av världen och i vissa kulturer och religioner. Rasisternas lösning på problemet som de felaktigt konstaterat är ju hur enkelt som helst: — Alla ska ut!
Men, inget stöder ju rasisternas felaktiga antagande och då får en väl lite fisförnämt påstå att det möjligen är något fel på lösningen också. För om det var så att rasisternas antaganden stämde skulle ju antalet våldtäkter ha ökat på Gotland sedan vi välkomnade hundratals asylsökande hit förra hösten. Men i stället har antalet våldtäkter som polisanmälts på Gotland minskat jämfört med förra året vid den här tidpunkten. Trots klar och tydlig sådan statistik – även på nationell nivå – fortsätter rasisterna att spela bluffen. Gång efter gång. Nu har vi fått nog. Särskilt som vi ser det verkliga problemet. Vi ser det tydligt – och vi hatar det.
Det finns också ett annat obehagligt inslag vid sidan av de ”kränkta svenska männens” vilja att skydda ”svenska kvinnor” tid för annan. Det är vad som ofta händer när en ”helsvensk” man misstänks för våldtäkt. Inte sällan ifrågasätts då istället den drabbade kvinnan. Hon påstås kanske vara psykiskt sjuk, vilja ha ensam vårdnad om sitt och gärningsmannens barn, vilja ha pengar eller bara vara allmänt hysterisk, osv.
Rasistens olika sätt att tycka och agera tål knappast någon närmare granskning. Rasisterna bryr sig nämligen inte alls om vad som drabbat kvinnan – utan endast om vem som drabbat henne. Det är rasism och jag hatar det. För, kära deltagare, det är nämligen så här – och det är inte jag som hittat på det utan följande siffror kommer från BRÅ. Av de våldtäkter som polisanmäldes i Sverige 2015 identifierade sig 96 % av offren som kvinnor medan 97 % av de utpekade gärningsmännen var just – män. Ingen annan brottslighet är så tydligt könsuppdelad – närmast som ett köns krig mot ett annat – och konsekvenserna är förödande. Att vara en av de 16 kvinnor som varje dag året runt nödgas polisanmäla att de blivit våldtagna innebär så mycket lidande för henne och risken att bli nästa i den långa raden av offer resulterar i stor otrygghet för alla som identifierar sig som kvinnor.
Och, om vi inte accepterar rasisternas gärningsmannaprofil – eftersom den inte heller har något stöd – ja, annat än i deras skrik och skrän då förstås. Ja, då måste vi väl ändå försöka oss på att göra en riktig sådan profilering. Och hur ska vi göra det? Ska vi börja spekulera i om de misstänktas ålder, beskattningsbara inkomst, bostadsort, eventuella hundägarskap, samhällsklass, utbildningsnivå, fritidsintressen eller hårfärg spelar in? Eller ska vi konstatera något egentligen helt självklart och viktigt om gärningsmännen: nämligen att de är män – det är nämligen kön som är den enda gemensamma nämnaren. Vår gärningsmannaprofil kan alltså begränsas till totalt fyra ord: Det Är En Man!
Och, deltagare, om vi nu förstår och accepterar det – vad gör vi då – hur kan vi förebygga, minska antalet för att till sist utrota våldtäkter? Ja, genom att vi ser att det är ett könsmaktsordningsproblem så har vi kommit en bit – och då får vi arbeta mot och riva ned de ohälsosamma maktstrukturer som tyvärr är upphovet till så mycket ont och så tungt lidande. Det sägs att det tar tid. Men vi har inte tid. Det sägs också att det är svårt – svårt för vem frågar jag mig? Svaret vet jag inte, men ”i vanliga fall” är det väl så att den som fått sina privilegier avslöjade och som ska lämna ifrån sig makt, motsätter sig och motarbetar det. Och om det i detta fall är som ”i vanliga fall” så har alla vi män ett särskilt ansvar – en särskild och kollektiv skyldighet – att driva fram samhället mot total jämlikhet.
Lösningen som jag i all ödmjukhet försöker se är alltså ett arbete för en annan maktordning – byggd på tanken om jämlikhet – allas lika värde. Och, om vi förstår problemet och har en lösning på det då har vi inget val. Vi måste ta snabbspåret fram mot en annan berättelse. Låt oss börja redan idag!
Kära deltagare, rasisterna påstår att det ”politiskt korrekta Sverige” – och kanske särskilt feminister och vänsterpolitiker – har duckat för den här debatten. Underförstått menar de att det är för att vi alla skulle ha tagit deras lögner för sanning och inte har några motargument till deras grundlösa påståenden. Och de tror att vi inte synat bluffen. Men det har vi. Och här är vi. Vi tar debatten – men vi kräver justa spelregler och vi gör det med demokratiska metoder. Och vad händer då. Jo, rasisterna återgår så klart till sitt vanliga arbetssätt: de hotar, de hatar och de ljuger – de försöker skrämma oss till tystnad. Och visst, vi blir rädda – det är ju hotets resultat. Men vi tystnar inte. Vi fortsätter. Vi går samman och vi står emot. Vi gör det tillsammans.
Och vi slutar inte här ikväll. Vi fortsätter kampen för jämlikhet, mot rasism och mot sexism. Och den måste drivas av många fler och på många olika sätt. Deltagare, när Gotland nästa gång är i fokus får det inte vara de få, de fega och de hatande som sätter agendan. Det måste vara vi som gör det – solidariteten! Jag har knyckt ett avslutande och sammanfattande citat från Desmund Tutu och idén att använda det från domprosten Mats Hermansson som finns här bland oss. Jag måste tro att det är så här och jag känner en tröst i orden: Godhet har makt över ondskan, kärlek nedkämpar hat, ljuset upplyser mörkret, livet segrar till slut.
Kära deltagare, tack för att Ni alla kommit hit ikväll och tack för att vi tillsammans fått ett första tillfälle att tillsammans säga Stopp! Det räcker nu. Vi vill inte ha hatet som mål och medel. För vi har kärleken som drivkraft och vi ropar tillsammans, så det hörs överallt och till en var: – INGA RASISTER PÅ VÅRA GATOR! INGA RASISTER PÅ VÅRA GATOR! INGA RASISTER PÅ VÅRA GATOR! INGA RASISTER PÅ VÅRA GATOR! INGA RASISTER PÅ VÅRA GATOR!
Tomas Pettersson — aktivismansvarig