Igår var det terminens första fullmäktige och jag hade släpat mig dit trots hosta och knappt fungerade röst. Jag hade nämligen hela FEM egna ärenden uppe för debatt och beslut! Jag vet faktiskt inte om jag varit med om så många ärenden från en och samma ledamot någon gång tidigare i fullmäktige.
Först ut var frågan om subventionering av hormonfria preventivmedel. Jag märkte hur en hel del feminister från andra partier i fullmäktige nog egentligen höll med mig, men som vanligt mer eller mindre kände sig tvungna att rösta med sin grupp. Tänk vad vi skulle kunna åstadkomma om alla feminister i fullmäktige kunde bestämma sig för att solidarisera sig med varandra! Well, det var ju så det gick till när F! grundandes… I alla fall — motionen avslogs, men några ur Liberalerna var faktiskt modiga och röstade med mig!
Därefter kom frågan om att ge asylsökande, EU-medborgare och papperslösa rätt att läsa svenska för invandrare (SFI). Vi la det här förslaget delvis för att få en ordentlig juridisk utredning kring vad som egentligen gäller. Och mycket riktigt visade det sig av utredningen att EU-medborgare HAR rätt att läsa på SFI, trots att de hittills nekats. Så tack vare den här motionen får nu EU-medborgare läsa på SFI på Gotland! Moderaterna gick upp och protesterade och pratade om att om man ska gå på SFI borde man åtminstone ha en “seriös adress”. Say what? Ja, juridiken talade ju sitt tydliga språk här, så det spelade i alla fall ingen roll vad moderaterna tyckte.
Sedan var det dags för vårt förslag om att ta fram en långsiktig plan för hur samtlig pedagogisk personal ska fortbildas i normkritisk pedagogik. Här blev det debatt! Samtidigt som jag här fick medhåll från en hel del håll, var två saker väldigt tydliga i debatten: 1. Nästan ingen vet vad normkritik handlar om (“Genus nånting? HBTQ-grejer…? Hen?”). Och det är väl lite just det min motion handlar om. Fortbildning, please! 2. Stämningen i fullmäktige. Från den gravallvarliga stämningen som rått i tidigare ärenden blev det nu okej att fnissa och skratta när könsneutrala barnböcker och liknande kom på tal. Motionen “ansågs besvarad” vilket innebär att den varken fick ja eller nej, utan typ “vi tycker det här är viktigt och jobbar på det”. Ett blaha-svar, alltså.
Därefter var det dags för frågan om närvarorätt — att de partier som inte har platser i regionstyrelsen och nämnderna ska kunna skicka en representant som bara får lyssna. Det är en jätteviktig demokratifråga som handlar om att alla ska ha tillgång till samma information, och att det inte ska ske överenskommelser av “bastuklubbs”-typ. Här blev det votering, alltså öppen omröstning! Och för första gången under min tid i fullmäktige röstade några på ett annat sätt än resten av sitt parti! En liberal och två miljöpartister röstade på mitt förslag, och resten av miljöpartiet la ner sina röster. Dramatik!
Slutligen kom min fråga om ett intersektionellt perspektiv i arbetsmarknadspolitiken upp. Jag är superglad för att fullmäktige för två år sedan antog F!:s förslag om det här, och för att det nu, två år senare visar sig ha gett resultat i form av en rad insatser och utbildningar kring frågan för ledningsgruppen inom förvaltningen.
Så hur ska jag sammanfatta detta fullmäktige?
-
- Sjukt intensivt att vara ensam ledamot för sitt parti när man har ambitionen att verkligen driva sin politik aktivt…
- Glad över att ha fått röster från andra partier
- Önskar att alla feminister från olika partier kunde solidarisera sig med varandra i de feministiska frågorna, istället för att köpa de eviga patriarkala argumenten om att “ja det är ju jätteviktigt, men det får vänta tills ekonomin är bättre/klasskampen är genomförd/hell freezes over/whatever”.
Kärlek och rättvisa! <3
Elin Bååth — fullmäktigeledamot