Foto: Bailey Mahon (Unsplash)
Vart vi än vänder oss möter vi henne — havet. Ibland svartgrå och stormig, ibland skummande vit, ibland skimrande turkosblå. Vi möter henne med Skärs pudervita sand mellan tårna och Björkumes släta klappersten under fötterna. Vi möter henne till måsars skrin i Visby hamn och till örnars rop vid Grogarnsberget. Ibland möter vi henne bara som en liten pust, en aning av det salta. En påminnelse om att hon aldrig är långt borta. Och från hela världen kommer varje år tusentals människor till vår lilla kalkstensklippa, vårt forntida korallrev, för att för uppleva detsamma.
Vårt älskade hav står inför så många hot att det ibland känns svårt att ens veta var man ska börja. Vissa hot kräver djupgående strukturförändringar av samhället, och ligger utanför den makt vi har som lokalpolitiker. Men andra hot har vi faktiskt makt över, och med ganska enkla åtgärder skulle Region Gotland faktiskt kunna göra stor skillnad. Vi skulle exempelvis kunna stoppa alla inköp av produkter med tillsatt mikroplast inom Region Gotlands verksamheter.
Mikroplast är små bitar av plast, mindre än 5 mm. När det hamnar i haven är ett stort problem, eftersom fiskar, musslor och andra havsdjur får i sig plasten när de äter. Dels kan plastbitarna vara ett rent mekaniskt problem om de täpper igen djurens gälar eller matsmältningsorgan, men mikroplasten är också ofta giftig på grund av tillsatser i plasten och på grund av att miljögifter i havet fastnar på plastpartiklarna. På så sätt gör mikroplasten att havslevande djur får i sig mer miljögifter än vad de annars skulle fått –miljögifter som förs vidare genom näringskedjan och i slutändan hamnar på våra tallrikar. Plast som hamnar i haven bryts inte ner inom överskådlig tid, den finfördelas bara i mindre och mindre bitar. Mängden plast i havet fortsätter att öka och enbart Sveriges tillförsel av mikroplast till haven är många ton årligen, kanske hundratals ton.
Källorna till mikroplast är många. Det är plastpellets som används vid tillverkning av plastföremål, det är skräp som hamnar i havet och finfördelas och det är små plastpartiklar som slits loss vid slitage av bildäck, konstgräs, fleece-tyger, plastredskap med mera.En av de mest onödiga källorna till mikroplast i havet är medvetet tillsatta mikroplaster i framför allt hygienprodukter. Det kan dels vara som ren utfyllnad i tvåler och liknande, eller så kan de ha en skrubbande effekt, men kan då enkelt bytas ut mot andra material. Region Gotland har möjlighet att minska utsläppen av mikroplast genom att inte köpa in produkter som innehåller tillsatt mikroplast. På så sätt är Region Gotland också med och sätter press på producenterna att frångå mikroplast.
Det finns planer på ett nationellt förbud mot tillsatta mikroplaster, men i och med att det måste behandlas av EU-kommissionen kommer det att dröja. Gotland borde därför i egenskap av ekokommun som strävar efter att vara världsledande ö-region i miljöfrågor, ta möjligheten att gå före. Göteborgs stad införde som första svenska kommun ett stopp för mikroplaster i september 2015.I Region Gotlands miljöprogram för 2015 –2020 nämns utsläpp som ger anrikning av mikroplaster i havet som exempel på hot mot miljömässig hållbarhet, och det vore därför märkligt om Region Gotland inte genomförde några åtgärder för att undvika sådana utsläpp.
Vi i F! Gotland har därför lämnat in en motion om att att Region Gotland stoppar alla inköp av produkter med tillsatt mikroplast samt fasar ut de produkter som innehåller mikroplaster som nu används i Regionens verksamheter. Vi föreslår i motionen även att ledningskontoret får i uppdrag att identifiera andra möjliga åtgärder för att minska Region Gotlands utsläpp av plast till havet.
Elin Bååth
Oscar Larsson