Idag, den 22 april, är Internationella dagen för Moder Jord, instiftad av FN:s generalförsamling för prick sju år sedan, med följande motivering:
”Jorden och dess ekosystem är vårt hem. [Vi är] övertygade om att för att uppnå en rättvis balans mellan de ekonomiska, sociala och miljömässiga behoven hos nutida och framtida generationer, så är det nödvändigt att främja harmoni med naturen och Jorden.”
De flesta av oss är vana vid att tänka på människan och naturen som två olika, separata. Men det finns ett annat mer alltomfattande och inkluderande sätt att se på världen. Respekt för Jorden som helhet och för dess invånare och livgivande system.
Det är lätt att tänka att det redan är kört, att det är för sent att göra något åt miljöproblemen och att vi lika gärna kan ge upp. Och ja, om vi ger upp är det kört, för jag är övertygad om att om mäskligheten fortsätter exploatera naturen och släppa ut växthusgaser i den takt vi gör nu kommer till slut mänskligheten som vi känner den inte att finnas kvar.
Jag är inte orolig för att världen ska gå under, i betydelsen att allt liv på Jorden ska dö ut. Livet på jorden har en fantastisk förmåga att anpassa sig och återhämta sig. Om mänskligheten skulle fortsätta att förändra klimatet, skövla skogar och sprida gifter skulle troligtvis de flesta av de växter och djur vi känner till och tycker om dö ut, och vi skulle dö ut med dem. De mest motståndskraftiga och anpassningsbara organismerna skulle överleva och efter några miljoner år skulle nya komplexa ekosystem uppstå. Det skulle inte vara Jordens undergång, men det skulle vara en fullständig katastrof för människan och för de flesta av de arter som lever nu. Det är inte ett rimligt alternativ.
Det rimliga alternativet är att inte ge upp – att fortsätta tro på att miljöproblemen kan lösas och att mänskligheten någon gång i framtiden kan leva tillsammans med Jordens andra invånare. Konsekvenserna av att inte ställa om till ett ekologiskt hållbart samhälle är helt enkelt för katastrofala. Det kommer inte att vara gjort i en handvändning. Vi kommer att behöva tänka om om många saker vi idag tar för givet. Vi kommer att behöva prioritera miljön högre än kortsiktiga vinster. Vi kommer behöva tänka på naturen som något vi är en del av snarare än en lyx vi kan unna oss när vi fixat våra ”viktigare” problem. Vi måste inse att Jorden är ett begränsat system och att ett begränsat system inte kan innehålla en ständigt växande ekonomi.
I alla delar av världen kämpar människor mot miljöförstöring och ohållbar exploatering. Kampen för miljön hänger ihop med andra kamper – kampen för ursprungsfolks rättigheter, kampen för jämställdhet, kampen mot fattigdom och ekonomiskt förtryck, kampen för arbetares och småbönders rättigheter och så vidare. De flesta av oss är vana vid att tänka på människan och naturen som två olika, separata. Men det finns ett annat mer alltomfattande och inkluderande sätt att se på världen. Respekt för Jorden som helhet och för dess invånare och livgivande system.