Robin Storm (M) uppmanade i en debattartikel den 14/4 mig att be om ursäkt. För vad? Att jag är av en annan åsikt än honom om försvarspolitik. Vad är det för demokrati när jag behöver be om ursäkt för min politiska ståndpunkt? Storms utspel blir särskilt märkligt eftersom de flesta som bevittnade det fullmäktigesammanträde Storm hänvisar till, nog snarast hade väntat sig att han själv skulle bett om ursäkt.
När jag, som som enda kvinna i debatten, tog till orda, och framförde en annan försvarspolitisk uppfattning än Storm och hans manliga kollegor, provocerades han så till den milda grad att fullmäktiges ordförande fick avvisa honom från talarstolen. Storms uppträdande var opassande och hatiskt, och Eva Bofride kallade det ”ett lågvattenmärke”.
Så vad var det då jag sa där i talarstolen som provocerade Storm så? Jag talade för en säkerhetspolitik som inte är baserad på våldsmakt. Feministisk säkerhetspolitik går ut på att i grunden omformulera säkerhetspolitiken — inte bara att ”föra lite dialog” som Robin skriver. Storm skriver att F!:s säkerhetspolitik får katastrofala konsekvenser. Det är ett väldigt märkligt uttalande eftersom den säkerhetspolitik vi driver aldrig fullt ut förverkligats. Den säkerhetspolitik Storm förespråkar däremot, med militärt våld, har vi prövat i tusentals år.
På den ”onda” såväl som den ”goda” sidan har det stått män med vapen i hand, redo att försvara ”sina” kvinnor. Vad dessa kvinnor har att säga om saken vill ingen lyssna till. Detta trots att forskning visar att fred uppnås betydligt mer effektivt om kvinnor är närvarade i utarbetandet av lösningar. Detta är grunden till FN:s säkerhetsråds resolution 1325, som just handlar om kvinnors deltagande i fredsprocesser.
Feministisk säkerhetspolitik handlar också om att problematisera vem säkerheten egentligen är till för. Trots att Sverige utåt sett har fred, lever tusentals människor dagligen i det krig som utgörs av mäns våld i nära relationer. Ville vi verkligen höja säkerheten för alla människor, skulle vi satsa lika mycket resurser på att förebygga mäns våld i nära relationer som på JAS-plan.
Det manliga våldet är det största hotet mot mänsklig säkerhet i vår värld, och det kan därför omöjligt samtidigt vara lösningen. Jag blir inte ett dugg tryggare av att se mer vapen och våld omkring mig. Det som verkligen skulle göra mig trygg är om just den mansnorm som ständigt vill gripa till vapen, nävar eller verbalt våld, kunde upplösas.