Idag är det internationella vattendagen och vattenbristen på Gotland är allvarligare än någonsin. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla dricksvattentäkter ha formellt skydd senast 2015. Trots detta är alla vattentäkter på Gotland ännu inte skyddade. När nu beslut om vattenskyddsområde för Bästeträsk äntligen ska fattas, är det liggande förslaget från den rödgröna majoriteten att stentäkter ska tillåtas inom den primära skyddszonen.
Att tillåta kalkbrott runt Bästeträsk är detsamma som att inte ha någon skyddszon alls. Bästeträsk får sitt vatten från de omgivande myrmarkerna och källorna — från den skog som vi alla lärt känna som Ojnareskogen. Utan skogen inget Bästeträsk, så enkelt är det.
Och utan vatten inget Gotland. För vi människor är inte separerade från naturen, oavsett hur civilicerade vi än tycker oss ha blivit. Vi är precis lika beroende av jord, luft och vatten som för 10 000 år sedan. Ytterst kommer fortfarande allt vi lever av från naturen, och vi kan aldrig koppla loss oss från det kretsloppet.
De senaste 300 åren av västerländsk civilisation har dock gjort sitt bästa för att motbevisa detta faktum. Man föreställer sig att det mänskliga tänkandet slutligen ska triumfera över naturens vildhet. Med teknologi ska vi överkomma våra kroppars begränsningar! Så sätter nu Gotlands ledande politiker och tjänstepersoner sitt hopp till membranteknik — en teknik som renar odrickbart vatten (exempelvis saltvatten), till en sådan grad att även de ämnen vi verkligen behöver i vattnet tagits bort.
Allt för att vi inte ska behöva ändra vårt förhållande till naturen. För vad skulle det innebära att på allvar erkänna att vi inte står vare sig över eller vid sidan av naturen, utan är en del av den på precis samma sätt som gaffelfibblan och ängshöken?
Att tala om detta medför nästan per automatik att man blir kallad flummig. Men detta är långt ifrån känsloargument — det är ren naturvetenskap! Vi lever på en ö och planet med vissa fysiska gränser. Med teknik kan vi skjuta de gränserna en bit framför oss, men inte länge till.
“Vi bo på en ö som kan dö” skriver Margareta Nobell i en dikt från 2014 om Bästeträsk och Ojnare. I ett unikt projekt speciellt för Vattendagen 2016 har vi i F! Gotland gjort en film baserad på den dikten.