När jag accepterade ett uppdrag som innebär både arbetsuppgifter och ansvar förväntade jag mig inte riktigt att det skulle påkalla sådan uppmärksamhet och alla dessa gratulationer. Först efter ett tag insåg jag att det kanske inte är själva uppdraget det gratuleras till, utan förtroendet. Och jag känner mig verkligen oerhört glad och rörd över det förtroende jag nu fått.
Samtidigt känns det lite märkligt att det blir sådan uppmärksamhet kring just min styrelsepost, som ju bara är en av nio. “Han tar över F!” var en rubrik, och “Han ska leda F! på Gotland” en annan, men hos oss har jag aldrig känt av denna gammaldags patriarkala hierarki. Mina åsikter betyder ingenting om övriga i styrelsen inte håller med, och mina åtaganden är inte viktigare än någon annans.
Att jag en gång började engagera mig i F! berodde på att jag erbjöd min hjälp till Elin Bååth som då precis tagit plats i regionfullmäktige, och att jag nu tar över ordförandeposten är i stort sett av samma anledning. Men visst går jag in i styrelsen med ambitioner och förhoppningar. En målsättning skulle kunna vara att 2016 års verksamhetsberättelse ska bli ännu tjockare än den vi nyss tagit fram för 2015. En ambition är att kunna vidareutveckla de rutiner som finns idag för att underlätta så mycket som möjligt våra olika arbetsgrupper, och för ett smidigare samarbete mellan arbetsgrupperna. En förhoppning är att fler medlemmar aktiverar sig. Antingen i de arbetsgrupper som finns, genom att bilda nya arbetsgrupper eller att vi kan hitta andra sätt att engagera sig på.
Styrelsen är ganska meningslös utan arbetsgrupper. Arbetsgrupperna i sin tur skulle kunna existera var för sig, men med styrelsens samordning blir vi så oerhört mycket starkare. Så det är verkligen ingen klyscha; Vi gör det tillsammans.