Idag talar nästan alla partier — från höger till vänster — om arbete som det som ger själva livet mening. ”Arbetslinjen” går ut på att få så många att arbeta så mycket som möjligt. Gärna högre upp i åldrarna också.
Men lever vi för att arbeta eller arbetar vi för att leva? Under det tidiga 1900-talet var det en självklarhet för arbetarrörelsen att kämpa för förkortad arbetstid. Livet, insåg man, är i första hand det som sker utanför arbetsplatsen. I hemmet, på stan, i naturen. Det är där vi utvecklar våra relationer, reflekterar, skapar, och deltar i det medborgerliga samtalet. Det är där vi kan utveckla samhället i en konstruktiv riktning.
Tack vare arbetarrörelsens kamp ledde den ökade produktiviteten till att arbetstiden förkortades till 8 timmar per dag 1919, och 1971 började vi arbeta fem i stället för sex dagar i veckan. Men sedan dess har ingenting skett. Och en sak ska vi ha klart för oss; det beror inte på att vi inte har råd. Sveriges BNP har dubblerats sedan 70-talet. Det handlar om enorma rikedomar som vi skulle kunna ta ut både i arbetstidsförkortning och stärkt välfärd.
Så varför gör vi inte det? Den gamla arbetarrörelsen finns inte längre. ”Tillväxt” är istället ordet på allas läppar. Tillväxt, kapitalismens yttersta drivmedel, går ut på att BNP ständigt ska växa så de rika blir rikare och enligt den så kallade trickle down-teorin ska rikedomarna ”sippra ner” även till vanligt folk. En teori som är kritiserad, eftersom det mesta tyder på att de ekonomiska klyftorna snarare växer — de rika blir rikare och de fattiga allt fattigare.
Istället för att arbeta mer för att göda tillväxthjulets ständiga krav på högre BNP, skulle vi kunna arbeta mindre och omfördela rikedomarna. Istället för att se effektiviseringar som ett hot om arbetslöshet skulle vi kunna se dem som en möjlighet att kunna ägna oss åt allt det där andra. Åt livet.
Idag pågår försök med kortare arbetstid i olika delar av landet. Resultaten är som väntat mycket goda. Redan inom ett halvår hade sjukfrånvaron minskat och patientnöjdheten stigit på ett äldreboende i Göteborg. En operationsavdelning i Mölndal har dessutom kortare operationsköer och knappt längre några rekryteringsproblem. Men vinsterna för verksamheterna är bara början. Förkortad arbetstid är grunden till en omställning mot ett socialt och ekologiskt hållbart samhälle.
Vi i Feministiskt initiativ Gotland föreslår därför att Region Gotland inleder försök med sex timmars arbetsdag med bibehållen lön i minst en verksamhet.
Elin Bååth — fullmäktigeledamot
Stefan Wesley — ordförande