Vego i skolan!

Skolan ska vara en plats som förmedlar kunskap, normer och värderingar om allt från miljö till etik och hälsa. Vi vet att dagens köttkonsumtion är helt ohållbar ur flera perspektiv – ändå måste den elev som vill bidra till en mer hållbar värld be om specialkost. Vi tycker att det borde vara tvärt om! I skolan borde grunden vara att det är vegetabilisk kost som serveras, och att animalier bara är ett tillägg, en “specialkost”.

Det är kärnan i vårt förslag till regionfullmäktige! Läs hela förslaget [här](http://figotland.se/assets/Vegetabilisk_kost_som%20grund_i_skolbespisningen.pdf).

Läs debattartikeln här.

Frågor och svar

Animalieproduktionen står för cirka 15 procent av världens totala utsläpp av växthusgaser. En vegetarisk måltid har mindre än hälften så stor klimatpåverkan än kött. Det är inte transporten som är avgörande när det gäller matens klimatpåverkan utan hur produktionen går till – djurproduktion är helt enkelt långt mer klimatbelastande än grönsaker. Det gäller även soja- och quornprodukter.

Källor och mer info:
http://www.naturskyddsforeningen.se/vad-vi-gor/klimat/faqvego

Det stämmer inte att vi är så importberoende. I Sverige har vi bra förutsättningar för att odla proteinrika baljväxter. Historiskt har ärter, bönor och linser varit livsviktiga grödor för oss, men från 50-talet förändrades jordbruket och kulturgrödorna passade inte i det storskaliga jordbruket. Dessutom står transporter för en väldigt liten del av klimatpåverkan från vår matproduktion. Totalt står ALL transport för 14% av klimatpåverkan. Livsmedelstransport är då bara en liten del.

Källor och mer info:
http://www.naturskyddsforeningen.se/vad-vi-gor/klimat/faqvego
http://www.wwf.se/vart-arbete/klimat/
http://www.wwf.se/vart-arbete/klimat/mansklig-paverkan/1124268-mansklig-paverkan-klimat
http://www.fria.nu/artikel/126309

Köttkonsumtionen i världen har fördubblats de senaste 50 åren – från ungefär 20 kilo per år till över 40 kilo per person och år, enligt statistik från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO.

Skolan är den arena där vi mer än någon annanstans har möjlighet att påverka människors vanor och agerande, och i förlängningen samhällsutvecklingen. Det gör vi redan, och har gjort så länge vi haft en svensk folkskola. Om det över huvud taget kan finnas en planet för framtidens generationer, behöver de ges möjlighet att vända utvecklingen, genom kunskap och förändrade vanor.

Nej. Frågorna om klimat, feminism och förtryck mot djur är ideologiska, politiska och strukturella, och vi kommer inte tillrätta med dem genom att fokusera på individuella val. Att tänka sig att samhället förändras genom konsumentmakt är en liberal tanke som vi motsätter oss – den förutsätter att alla har pengar nog att vara med och påverka. Vi ser också att det kan finnas många olika anledningar till att man som enskild person äter det man äter. Mat kan vara en fråga om hälsa, och är dessutom kulturellt, etniskt och klassmässigt betingat.

Nej. Vårt förslag handlar bara om skolbespisningen. När det gäller animalieproduktionen i stort vill vi naturligtvis minska den industriella produktionen av animaliska produkter och istället satsa mer på småskaligt jordbruk, gårdsproduktion och naturbetesmarker. Men det är inte något som ingår i det här förslaget.

Det beror på vilken sorts bönder – det kan ge producenter av vegetabilier en ökad försäljning medan mjölkförsäljningen kan minska. Vilket är helt i linje med den miljöpolitik vi bedriver. Vi skulle gärna se att livsmedelsproduktionen på Gotland ställdes om till mer produktion av vegetabilier och vi vill på alla sätt vi kan stötta de gotländska gårdarna i det.

Nu handlar inte vårt förslag om att alla ska sluta äta kött eller dricka mjölk, men rent teoretiskt ser det ut såhär: Idag är ungefär hälften av köttet som äts i Sverige importerat, och även fodret svenska kor äter är ofta importerat. Det är alltså en ganska liten del av animalieproduktionen som påverkar svenska landskap.

Men dessutom är det så att öppna landskap inte per automatik är bra för miljön. En majoritet av de öppna landskapen är tvärt om en effekt av de senaste hundra årens industriella jordbruk, och består av monokulturer som brett ut sig på urskogarnas och våtmarkernas bekostnad. Vissa öppna landskap är viktiga för den biologiska mångfalden – så kallad naturbetesmark. Jordbruksverket uppskattar dock att andelen nötkreatur som idag går på naturbeten bara är någonstans mellan 30–45 % . Resten bidrar alltså inte till den biologiska mångfalden alls. Enligt Sveriges Lantbruksuniversitet kan, om alla naturbetesmarker utnyttjades, kunna producera ca 350 gram kött i veckan per person i Sverige. Det skulle alltså innebära en kraftig minskning av svenskens köttkonsumtion om vi endast åt naturbeteskött. Det finns alltså ingen miljömässig anledning att börja äta naturbeteskött eftersom det redan idag finns en alldeles för hög efterfrågan på kött.

Det är inte heller så att vi måste föda upp djur för mat för att kunna hålla naturbetesmarkerna öppna. Örebro kommun har exempelvis köpt in kommunala kor för detta ändamål, som är helt självfinansierade, eftersom kommunen får EU-bidrag för dem och tar foder från egen mark. Skötseln av djuren ingår som en del i kommunens arbetsmarknadsåtgärder för arbetslösa. I Krusenberg strax söder om Uppsala pågår ett forskningsprojekt (SLU) kring så kallad “rewildering” av hästar (gotlandsruss!), och runt om i Europa pågår liknande projekt.

Källor och mer info:
http://www.naturskyddsforeningen.se/vad-vi-gor/klimat/faqvego
http://orebro.etc.se/kultur-noje/kommunala-kor-oppnar-landskap
http://blogg.naturskyddsforeningen.se/blog/2012/03/16/ar-det-battre-att-ata-naturbetat-kott-an-sojabonor/

I dag tillförs mer näring i form av kväve till ekosystemen än någonsin tidigare. Det har rubbat hela det globala kvävekretsloppet och är grundorsaken till övergödningen av haven samt en tung orsak till klimatpåverkan, försurning och ozonhål. Forskningen om planetens gränser visar att jordbrukets tillförsel av kväve måste minska med hela 59 procent på global nivå. Ett exempel på en alternativ metod är kretslopp med växtföljder och kvävefixerande grödor, sk gröngödsling. Och utvecklingen går framåt; det finns exempel på ekologisk brödspannmål som endast gödslas genom odling av kvävefixerande grödor och det finns tekniker som kan cirkulera ren fosfor från våra avlopp.

Källor och mer info:
http://www.naturskyddsforeningen.se/vad-vi-gor/klimat/faqvego
http://www.naturskyddsforeningen.se/sites/default/files/dokument-media/ekologiskt_lantbruk_4_2015_0.pdf

Huvuddelen av sojan som odlas används som djurfoder i animalieproduktion och endast en mycket liten del används i livsmedel för människor. Det är inte sojabönan i sig som är problemet utan den enorma efterfrågan på djurfoder som kräver en intensiv odling.

Köttproduktionen står för 15% av utsläppet av växthusgaser det är mer än hela transprotsektorn sammanslaget. Alltså mer än alla bilresor, semesterflygresor OCH all transport av mat. Det är också en av de allra mest onödiga källorna till utsläpp – de åsamkar djuren lidande, och i den mängd vi idag äter animalier är det dessutom skadligt för våra kroppar. I lokalpolitiken kan vi inte heller påverka flyg- och biltrafik – men vi KAN påverka skolan, och därigenom vilka vanor människor utvecklar.

Källor och mer info:
http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/miljoklimat/begransadklimatpaverkan/kottochklimat.4.32b12c7f12940112a7c800011009.html

Dagens mjölkindustri är långt ifrån den småskaliga husbehovsproduktionen från förr, och ingenting med den är naturligt. Precis som djur av andra arter – till exempel människor – är det meningen att kon ska producera mjölk bara under den period kalven behöver den. Att som kor i mjölkindustrin producera mjölk hela sina liv är fruktansvärt påfrestande på kroppen och långt ifrån naturligt.
Till det kommer det faktum att korna tillbringar större delen av sina liv inomhus, eftersom ett mjölkproducerande juver inte klarar kyla. Listan över det onaturliga lidandet i mjölkindustrin kan göras lång. Läs gärna mer i länken nedan.

Källor och mer info:
http://www.djurensratt.se/sites/default/files/mjolkfabriken.pdf

Load More